Häromdagen föll det några snöflingor igen. Just nu skiner solen. Imorgon blir det kanske regn. Aprilvädret verkar ha flyttat in i mars månad! Osäkert, opålitligt, ostadigt. Bräckligt!

Vårljuset kan vara kallt och väldigt hårt och skavanker i trädgården avslöjas på ett tämligen brutalt sätt. Man uppmanas av sitt dåliga samvete att greppa kvastar, spadar, krattor och sekatörer för att återställa det som fåglar, sorkar, hjortar, mullvadar och en och annan stormvind ställt till med i vår skogsglänta under vintern.

Men det återvändande ljuset kan också vara bedövande vackert, soldisigt blekt  och mjukt. Och mitt i det vackra är nötväckan ständigt närvarande i vår trädgård! Den blir mer och mer alert i takt med vårvinterns framfart. Sitter högt uppe i trädkronorna och visslar och ropar högljutt på sin blivande partner. Hoppar obehindrat runt på trädstammarna, hit och dit, upp och ner – vilket håll huvudet är vänt på spelar ingen roll för denna trädgårdens piggaste och mest framfusiga fågel. Långa stunder sitter den sedan inne i den väl använda holken och lockar på honan med små knackningar. Det kommer säkert inte att dröja länge innan vi får se den fara runt i jakt på nytt bomaterial till den gamla holken.

Vid våra fågelmatningar flockas fortfarande småfåglarna och de konsumerar frön som aldrig tidigare. De preparerar sig kanske inför den tuffa häckningssäsongen genom att lägga på sig ett extra fettlager, energi som kommer väl till pass när det blir dags för revirhävdande, bobygge, äggläggning och matningen av ständigt hungriga ungar. Under vårt gamla äppleträd har fåglarna en av flera matplatser och just denna är stenknäckarnas favoritplats. De knubbiga fåglarna är mycket skygga, eller kanske bara försiktiga, och sitter långa stunder i trädkronan och spanar innan de bestämmer sig för att dyka ner mot maten, där de sedan kan sitta och äta tillsammans långa stunder i lugn och ro. Men så plötsligt händer något; ett litet övertramp, en ny fågel landar, ett frö försvinner framför näbben och den, som det verkar, lite långsamma stenknäcken attackerar snabbt och effektivt. Lite vingflax och en hotande attityd får inkräktaren att flytta sig i säkerhet – bara några decimeter bort.

Men tillfälliga snöfall och lite svala vindar till trots, tecknen på att våren snart är här är tydliga. För nog hörde jag koltrastens ljuvliga flöjttoner från skogskanten i den tidiga morgonen häromdagen. Och visst var det ett tranpar som trumpetade ljudligt när de flög över vårt hus i går. Och på fältet jag nyss passerade drillade lärkan högt och jublande från toppen av en sorkhög.

Så visst.. Våren är förvisso bräcklig, men den är definitivt på väg!

 

Nötväcka: Sitta europaea, vikt20 gr

Stenknäck: Coccothraustes coccothraustes, vikt 57 gr

Sånglärka: Alauda arvensis, vikt 33-45 gr

 

Text och foto: Eva Kronvall