Dofterna möter mig när jag går ut i parken bara ett stenkast från mitt hem. Där växer lindar, blommande hästkastanjer och bokar. Jag stannar upp för att andas in och andas ut ett par gånger. Luktsinnet kopplar direkt till långtidsminnet och utifrån dofterna kan jag inom mig minnas tillbaka till olika tider i mitt liv. Det blir svårt att sätta ord på allt som händer inom mig. Men man kan säga att alla känslor kommer på en och samma gång. Hjärnan berättar om allt från kyssar under ekar ackompanjerade av sjungande sommargyllingar till fotbollsspel med farsan den varma sommaren 1994 när Sverige tog brons. Det är slutet av maj. Ännu en vår är snart förbi med många färska minnen.
Jag sätter mig på balkongen med en nybakad rabarberkaka som jag låter iskall gräddglass smälta över. Kaffet ryker härligt från koppen. Så börjar jag lyssna. Det finns något jag väntar på varje år utan att jag ens tänker på det. Något som gör mig oerhört glad och tillfreds i själen: Tornseglarna. Dessa luftakrobater som är formade genom tusentals år av evolutionär perfektion. Jag vill se dem uppe på himlavalvet, men framförallt vill jag höra deras skrik mellan husen. Tornseglarskrik, kaffe och gräddglass det är livet det.
Sedan är det likadant varje år. Det där med att vara fågelskådare i maj och få livspusslet att gå ihop är inte alltid så lätt. Det händer saker hela tiden och det finns knappt någon tid för rast och ro. På västkusten måste smålomssträcket täckas in och silvertärnorna som kan komma i tusenflockar. Sedan kommer de vitkindade gässen, de arktiska vadarna och alla rariteter som gömmer sig därute. I slutet av månaden blir det alltid en vacker final med alla prutgäss som flyttar så långt som till Tajmyrhalvön i nordvästra Ryssland. Plus ytterligare ett hundratal saker som händer däremellan.
Det känns som om det hittills hänt mer i maj än vad som hänt under de föregående 120 dagarna i år. Framförallt var mars lite som april och april var som mars. Maj var som maj, men också tidvis som juni och lite juli. Man hinner inte komma ikapp sig själv och varje dygn borde vara minst 36 timmar. Maj – den frivilliga sömnlöshetens tid. Då de vitnäbbade islommarna flämtar uppe på himlavalvet i det första solskenet. En tid att längta till och ifrån på samma gång. Men framförallt en tid att älska för varje år som går.
Christopher Gullander