Du vackra lilla Linnea, din blyghet
är ditt bästa kamouflage.
Den mörka granskogens tysta klocka,
som aldrig ringer in för vernissage.
När äntligen det mänskliga ögat till dig lockats,
har sedan skarorna runt dig flockats.
Ni står där tillsammans i långa led,
under granskogens mörka ved.
Lilla näpna Linnea, du är vackrare än du tror,
när du står där borta där dunklet och mörkret bor.