was successfully added to your cart.

Det glimtar till mellan grenarna när hackspettungarna far omkring bland buskar och träd i vår oas här på Romeleåsen. De syskonleker, smågnabbas och jagar varandra i svartvit flykt med ett stänk av rött. Små oemotståndliga och högljudda troll.


Alldeles nyss var de bebisar som oavbrutet ropade efter mat och då var människorna tacksamma och glada att boträdet stod en bit bort från huset för de små odjuren var inte tysta en sekund! Föräldrarna flög i skytteltrafik med näbbarna fulla av myror och larver åt dem, men det tystade definitivt inte ungarna.


Nu är de alltså utflugna och vi har under de varma dagar servat med duschar från vattenspridarna – till glädje både för de avsvalkade fåglarna och för oss som roade betraktare. Både de vuxna fåglarna och ungarna duschade med stor frenesi!


Rödhakeungen nöjde sig däremot med ett dopp i lilla dammen, det räckte för att den skulle bli tufsigt genomblöt och det tog en god stund innan den lyckades putsa sig torr och fin igen.


Men som ansvarstagande förälder satt mamma rödhake på ett näckrosblad i skuggan i dammen och höll ungen under uppsikt. Var hon orolig för att grodan vid ungens fötter utgjorde ett hot på något sätt?


Rödstjärtsparet har inte varit intresserat av vare sig dusch eller bad ens under de varmaste dagarna. De har matat ungarna i holken på ett stillsamt sätt och innan vi visste ordet av var de anonyma ungarna ute och har inte heller synts till.



En liten lurvig varelse satt en god stund i ett av körsbärsträden och studerade omgivningen med sina rödkantade ögon. Förväntades kanske hitta något ätbart på egen hand. Var kanske ängslig över att vara alldeles ensam liten stjärtmesunge i det stora trädet.

Såg kanske inte, men det gjorde jag, att en av föräldrarna satt och iakttog den från en undangömd plats i den gamla rosen. Säkert redo att rycka ut om minsta fara hotade. Vår lummiga trädgård är en trygg plats för människan, men för en liten ouppmärksam fågel finns det farligheter i form av ekorrar och sparvhökar. Så var försiktig lilla stjärtmesunge – ditt liv kan bli kort om du inte snabbt lär dig att vara vaksam!


Upp ur hagens torra fjolårsgräs sticker ett huvud och ett öga ser sig skrämt omkring. Fasanen anar alltid oråd. Är alltid på sin vakt. Är ständigt redo att fly både från människor och  från djur. Vet du inte att vi människor som bor just här är ofarliga? Känner du dig inte trygg i vår närvaro? Det borde du göra kära fasan!

 

Större hackspett: Recurvirostra avosetta, vikt 300 gr

Rödhake: Erithacus rubecula, vikt 20 gr

Rödstjärt: Phoenicurus phoenicurus, vikt 15 gr

Stjärtmes: Aegithalos caudatus, vikt 9 gr

Fasan: Phasianus colchicus, vikt 1200 gr

 

Text och foto: Eva Kronvall

Gästbloggare: Eva Kronvall

Author Gästbloggare: Eva Kronvall

More posts by Gästbloggare: Eva Kronvall