Sista helgen i januari genomförs ”Vinterfåglar Inpå Knuten” för tolfte året i rad. Det är den stora fågelräkning då vi ornitologer uppmanar svenska folket att rapportera fåglarna vid sina fågelmatningar. Under de år räkningen pågått har vi lärt oss mycket om våra vinterfåglars förekomst och vanor, men den viktigaste lärdomen är nog att vi matar fåglar minst lika mycket för vår egen skull som för fåglarnas!

Vi är närmare en halv miljon hushåll i Sverige som matar fåglar varje vinter! Det är nästan så att vi kan hävda att vintertid blir var och varannan svensk fågelskådare. Men varför matar vi fåglar? Ursprunget finns nog i våra jultraditioner: När vi under julen unnade oss lite extra i matväg, skulle även andra få något matnyttigt. En skål gröt sattes ut till hustomten och fåglarna fick en havrekärve.

Blåmes och talgoxe. Foto: Anders Wirdheim

 

Sedan dess har sederna förändrats och, i fåglarnas fall, även utvecklats. Nu finns en uppsjö av fågelmat i många olika former och även produkter som är speciellt ämnade för särskilda arter. Men det är alltså i hög grad för vårt eget välbefinnande som vi matar våra bevingade vänner.

Frågar man en vanlig fågelmatare varför hon eller matar fåglar, blir svaret inte alltid det man väntar sig. Det väntade svaret är att man matar för att man vill hjälpa ”de små liven” genom den besvärliga vintern. Men faktum är att svaret minst lika ofta istället blir: ”Det betyder så mycket att ha lite liv och rörelse utanför fönstret en grå vinterdag”.

Fåglar ger naturupplevelser, och dessa upplevelser kan vara starka även om vi själva befinner oss inne i stugvärmen. Modern forskning visar dessutom att vi mår bra av natur och naturupplevelser. En domherre kan verkligen rädda en dag för en frusen människosjäl.

Om vi vänder på det och tar en titt på de frågor som fågelmatare ställer till oss fågelskådare, är det en fråga som står i särklass: ”Måste jag fortsätta ända till våren om jag börjar mata när det blir kallt?”. Denna fråga har nog sitt ursprung i en gammal föreställning om att vi sätter fåglarna i klistret om vi slutar matar – vi har ju vant dem vid att få mat . . .

Men så är det inte alls. De fågelarter som tillbringar vintern hos oss har genom årtusenden anpassats till ett liv med tillfälliga och osäkra födokällor. Därför drar de omkring. En ringmärkare i Skåne föresatte sig i början av denna vinter att ringmärka alla de talgoxar som besöker hans trädgård. Redan strax efter årsskiftet hade han passerat 60 märkta! Dessutom hade han bara återfångat en av de märkta fåglarna! Det var alltså inte samma talgoxar dag efter dag.

Så fortsätt mata fåglarna, även om det så bara är under helgerna i fritidshuset! Det mår både du och fåglarna mår bra av.

Domherre. Foto: Anders Wirdheim

Anders Wirdheim