Trots att det bara gått några dagar sedan jag såg dem senast, saknar jag dem redan – tornseglarna. Jag vet nämligen att det är slut med vår samvaro för den här sommaren.

De senaste åren har jag haft två par tornseglare som häckat på mitt hus. Trots växlande sommarväder verkar båda paren ha fått ut åtminstone en unge varje sommar. Vid några tillfällen har det blivit två var. Ett av paren häckar i en specialbyggd holk, det andra har flyttat in i luftspalten mellan vägg och tak precis ovanför dörren till min arbetslokal. Det innebär att jag ofta fått ducka när jag gått till och från jobbet, liksom naturligtvis att tornseglarna fått göra kraftiga undanmanövrar i sista stund.

En gång reagerade både tornseglaren och jag för sent. En sommarförmiddag kom jag ut genom dörren samtidigt som tornseglaren var på väg in i sitt bo. Eftersom den gör en låg anflygning för att sedan stiga i 75-gradig vinkel, kom den nerifrån och träffade mig mitt i nyllet! Smällen blev inte hård, men för tornseglaren innebar den trubbel. Den stackars fågeln tumlade nämligen ner och fastnade i en kraftig oxbärbuske som växer intill trappan. Där fick jag försiktigt lirka loss den, varpå jag kollade att den var oskadd. Kort därpå kunde jag kasta upp den i luften, och det dröjde inte länge innan den återkom till boet – denna gång med en oklanderlig inflygning.

Tornseglaren är väl anpassad till ett liv i luften. Det händer även att fåglarna parar sig flygande! Foto: P-G Bentz/sturnus.se

Eftersom jag lever så nära tornseglarna kan jag också följa deras liv utan att störa. Under dagar med fint sommarväder matar föräldrarna intensivt, men de lyser ofta med sin frånvaro under dagar med sämre väder. Då hörs inte heller några ljud från ungarna. Detta är nu inte så oväntat eftersom tornseglaren är väl anpassad att klara varierande sommarväder. Ungarna faller i en sorts dvala när vädret är dåligt. Då sjunker kroppstemperaturen och de gör av med betydligt mindre energi än annars. Samtidigt drar föräldrarna iväg till områden med bättre väder – och fler insekter.

Detta innebär samtidigt att tornseglarens häckningssäsong kan bli mycket lång. Särskilt ungarnas tid i boet varierar kraftigt i takt med vädret. Fina somrar är tiden ganska kort, dåliga somrar kan den bli lång. Denna sommar var botiden lång, men jag vet faktiskt inte hur det gick. Plötsligt en dag strax efter mitten av augusti var nämligen fåglarna borta. Jag satt i arbetsrummet och skrev med fönstret öppet när jag plötsligt insåg att det hade blivit tyst utanför; inga skriande tornseglare och inga pilsnabba ruscher runt huset. Sedan dess har jag inte sett några tornseglare vid huset.

En av de tornseglare som häckar på mitt hus och som i hög grad bidrar till att skapa stämning – särskilt under sommarkvällarna, då de ivrigt skriande far omkring över och mellan husen. Foto: Anders Wirdheim

När tornseglarens ungar väl lämnat boet återvänder de inte dit. Då är det lufthavet som gäller. I vissa sammanhang kan unga tornseglare utnyttja träd eller byggnader för vila de första nätterna, men försök med radiosändare har visat att de allra flesta ungfåglar lever hela sitt liv i luften från det att de lämnar sitt trygga bo fram till dess att de själva är mogna att häcka! De sover i luften och de kan till och med para sig i luften! Det sistnämnda har jag själv sett ett par gånger. Själva händelsen är så snabb att Magnus Uggla får betraktas som långsam med sina fyra sekunder!

Nu är tornseglarna borta för i år. Ett härligt inslag i ljudbilden har försvunnit. Finns det över huvud taget något som minner om svensk sommar lika mycket som tornseglarnas skriande under sommarhimlen!? Det är underbart att höra, och jag saknar det lika intensivt som jag längtar till nästa sommar.

Anders Wirdheim